Author: Jan Olof Bengtsson

Jag går idag till SD Stockholms stads årsmöte och fullföljer min kandidatur till posten som ledamot i styrelsen. Jag gör det trots att Richard Jomshof i torsdags, som första åtgärd som SDs partisekreterare, genom tidningen Expo lät meddela att partiets medlemsutskott avsåg att öppna personärenden mot bland andra mig, med den motivering jag igår återgav.

Jag fullföljer min kandidatur på grund av det vänliga intresse William Hahne genom sin nominering och övertalning visat för min medverkan i styrelsearbetet, de förväntningar som den senaste tiden uttryckts från såväl SD-företrädare som personer utanför partiet, och min tro på vårt alternativ för distriktet. Hade det inte varit för allt detta skulle jag ha lämnat SD i torsdags.

Medlemsutskottet och övriga ansvariga har haft flera dagar på sig att upptäcka sitt misstag (redan i onsdags skrev man om förestående personärenden på partiets hemsida och i SD-Kuriren, utan att ange vilka som avsågs). Jag tar därför för givet att man i morgon, måndag, kommer meddela att man ändrat sitt beslut och avstått från att öppna personärendet, eller, om man redan öppnat det, lagt ned det.

Personärende

Kort om Expo

När Expo kontaktade mig i förra veckan frågade jag en erfaren företrädare för Sverigedemokraterna om man måste tala med dem. Han svarade att det gick utmärkt att vägra, eftersom de driver ren politisk kampanj mot oss. Jag talade därför inte med dem.

Partistyrelsens Richard Jomshof, helt nytillträdd partisekreterare, tycks dock inte dela denne företrädares uppfattning.

I onsdags publicerade SDs medlemsutskott ett ”viktigt meddelande” på SDs hemsida om ”ytterligare personärenden mot personer i William Hahnes styrelseförslag” för SD-distriktet Stockholms stad, ärenden som kommer väckas ”med anledning av nyligen inkomna uppgifter”.

”Skälet”, hette det, “är starka misstankar om att flera personer i William Hahnes styrelseförslag företräder åsikter som är oförenliga med Sverigedemokraternas grundläggande värderingar.”

Åkessons brev härom året om ”extremister, rasister, rättshaverister eller andra med ett personligt behov av politiska eller privata utsvävningar” m.m. citerades. Det talades om risk för raserat förtroende och vikten av ”tydlig rågång mot radikala grupper”.

”Meddelandet” övergick därefter i ett antal kommentarer från Jomshof, som förklarade att ”om det är så att misstankarna stämmer, då har de här personerna ingenting hos Sverigedemokraterna att göra. Låt mig gärna vara extra tydlig på den här punkten: Vi kan aldrig tillåta att personer med radikala, odemokratiska värderingar får fotfäste i vårt parti.”

Telefonnummer till pressavdelningen tillhandahölls för dem som önskade “vidare information”.

Samma dag publicerades detta också i SD-Kuriren, under samma rubrik, ’Viktigt meddelande från medlemsutskottet’.

Varför var detta ett viktigt meddelande? Medlemsutskottet, hemsidan och SD-Kuriren basunerar ut detta till allmänheten och pressen. Är det inte rent partiskadligt?

Vilka var de ”inkomna uppgifterna” och varifrån hade de inkommit? Hade de ännu icke namngivna personerna i styrelseförslaget kontaktats?

Igår lät sig Jomshof intervjuas om detta – av Expo!

Den fullständiga bilden blev klar. SDs medlemsutskott avser öppna eller har redan öppnat personärenden mot mig och mina vänner i styrelseförslaget, på grundval av uppgifter från det Expo som driver ren politisk kampanj mot partiet.

”Det handlar”, förklarar Jomshof, ”om personärenden mot de som ni uppmärksammat. Att det gått så långt att vi tittar och utreder visar någonstans att vi tar signalerna på största allvar. Det är att gå ganska långt och det ska mycket till innan vi väcker ärenden. När vi öppnar ärenden så är det för att vi tror att det ligger någonting bakom de anklagelserna som läggs fram…det verkar finnas fog för de anklagelser som lagts fram.”

Hur överensstämmer detta med partiets kommunikationsplan?

Jag sammanfattar:

– Medlemsutskottet öppnar personärende mot mig och andra på grundval av Expos uppgifter.

– Det gör det utan att kontakta mig (och därmed sannolikt inte heller någon av de andra).

– SDs hemsida och SD-Kuriren basunerar ut, som ett ”viktigt meddelande”, att personärenden öppnats, och med extremt hårt formulerade ”misstankar”.

– Jomshof säger att ”det gått så långt”, att ”det är att gå ganska långt”, att ”det ska mycket till” innan de väcker ärenden, tittar, utreder.

– Han säger att ”vi tror att det ligger någonting bakom” och att “det verkar finnas fog för de anklagelser som läggs fram” mot de av Expo namngivna partimedlemmarna.

– Och han säger det i en intervju gjord av uppgiftslämnaren Expo.

Jag kan naturligtvis inte under några omständigheter acceptera detta.

Kort om Expo

William Hahne uppger att en person som arbetar med säkerhetsfrågor för SDs partiledning anklagat honom för att otillbörligen ha haft tillgång till partiets medlemsregister för distriktet Stockholms stad, och ha använt detta för en kallelse till ett medlemsmöte. Medlemmar ska ha fått meddelanden från Hahne av en typ han inte haft rätt att och inte borde ha kunnat skicka.

Det visar sig att partiets medlemsutskott öppnat ett personärende mot Hahne för detta påstådda regelbrott. Jag har inte närmare satt mig in i detta, men Hahne har själv bemött anklagelserna, och jag kan bekräfta riktigheten i det han säger om det “medlemsmöte” det här tydligen skulle vara fråga om.

Eftersom jag själv var närvarande kan jag intyga att det inte på något sätt var ett allmänt medlemsmöte. Någon allmän kallelse, av den typ som det krävs ett medlemsregister för att skicka, kan inte ha gått ut. Jag fick ingen sådan kallelse, och ingen annan kan ha fått det heller.

Mötet var uteslutande för en begränsad krets, ett fyrtiotal personer som Hahne nominerat till styrelsen för SD Stockholms stad och andra positioner i distriktet. Det enda som behandlades var specifika frågor rörande styrelsearbetet. Mötet var helt enkelt ett avslutande led i Hahnes utarbetande av sitt styrelseförslag.

Samtliga närvarande var därför naturligtvis sådana som Hahne kände väl och redan stod i kontakt med rörande detta. Att han skulle ha använt registret för samtliga Stockholmsmedlemmar för att kalla till det som ett allmänt medlemsmöte, eller ens för att finna enskilda medlemmar att kalla till det, är såvitt jag kan se omöjligt.

Kommentatorn Markus undrar hur jag bemöter tidskriften Expos påståenden i ett angrepp nyligen på mig och andra i William Hahnes förslag till styrelse för SD Stockholms stad. Expo (och, i mindre omfattning, tyvärr även Markus själv, som tycks tro på Expo) ger naturligtvis en felaktig, förvrängd och missvisande bild av mina ståndpunkter, av vad jag säger i de inlägg som citeras, och av innebörden av mina länkar till de sajter de nämner. Inläggen är lätt tillgängliga här och citaten – eller de citat som är korrekta – är sökbara.

Givetvis ges inga belägg för påståendet att jag “gett uttryck för antisemitiska föreställningen om att judar har en politisk agenda och styr samhällsutvecklingen”. Citatet här tillhör ett resonemang om specifika vänsterorganisationer, med hänvisning till David Horowitz’ och Norman Podhoretz’ analyser och till SDs egen Kent Ekeroth; på annat håll har jag i samma ämne också hänvisat till Paul Gottfried. Den andra formulering om dessa grupper som Expo citerar är hämtad från ett inlägg vars poäng är ett fördömande, med största tänkbara skärpa, av verklig antisemitism.

På min “About”-sida, som nu är under omarbetning, återfanns förklaringar av länkarna som Expo ej läst eller ignorerat. Att jag skulle ha skrivit att just dessa länkar skulle ge en “tydlig bild” av mina intressen och ståndpunkter är absurt. Jag har i ett antal inlägg fört en kontinuerlig, allmänt hållen och av kritisk urskillning präglad diskussion om den franska nya högern, identitarismen, radikalkonservatismen och en avvikande gren av den s.k. traditionalistiska skolan. En genomgående poäng har varit hur dessa trots sina delsanningar skiljer sig, och hur jag finner det problematiskt att de skiljer sig, från de centrala, humanistiska västerländska traditioner jag försvarar i termer av filosofisk idealism, personalism och värdecentrerad historicism.

Var och en kan lätt bilda sig en uppfattning om mina egna ståndpunkter i alla för Expos angrepp relevanta avseenden genom mina många inlägg här i bloggen såväl som mina övriga publikationer alltifrån mitten av 1980-talet.