Sverigedemokraternas framtida Europapolitik

Det senaste numret av SD-Kuriren fokuserar naturligtvis i stor utsträckning på EP-valet. Även SDU får, som vanligt, komma till tals. Utöver en förkortad version av Europamanifestet finner vi i förbundskassören Joakim Ishedens kolumn nu åtminstone några tydliga uttryck för den grundläggande, Europapositiva syn som nyligen så föredömligt formulerades av förbundets ledande ideolog Anton Stigermark och dess ordförande Gustav Kasselstrand i en debattartikel.

Även om denna åskådning ännu inte hunnit forma moderpartiets hållning, och dess nuvarande valkampanj, är det förhoppningsvis hela partiets framtida Europasyn som här kommer till uttryck – en Europasyn som kan ligga till grund för en helt annan, framtida Europapolitik inriktad på samarbete; en politik utvecklad på grundval av en förnyad, utvecklad och fördjupad Europaidé, en annan, mer kvalificerad och historiskt förankrad förståelse av Europa som enhet i mångfald än den man idag bekänner sig till, en förståelse med huvudsaklig tonvikt på den kulturella traditionen. En kraftfull nyformulering av en sådan förståelse och ett aktivt, intensifierat samarbete för en konkret politik inspirerad av den, en politik som inte hotar den nationella mångfalden, skulle jämförelsevis snabbt kunna avveckla det nuvarande EUs styre av, med Nigel Farages ord, “big business, big banks, big bureucrats”, och verka för den verkliga, alternativa, sant europeiska enhet som kontinenten och dess nationer inte kan undvara i dagens värld.

Även om Europamanifestet i sig inte rymmer mycket av Stigermarks och Kasselstrands insikter, måste det ändå betonas att det i den första punktens första mening heter att “EU är idag den stora bromsklossen för ett Europasamarbete värt namnet” (min kursiv., här och nedan). Denna formulering vittnar om befriande klarsyn och markerar också en stor skillnad gentemot moderpartiets prioriteringar. Det allra först nämnda problemet med EU är alltså att det är en bromskloss för det nödvändiga, verkliga Europasamarbetet.

Och sedan förtydligar alltså Isheden i sin kolumn: “SDU är ett Europavänligt och därmed EU-kritiskt ungdomsförbund…Förbundet eftersträvar ett Europa byggt på starka och fria nationer som lever sida vid sida i fredlig samexistens. Europa är en fantastisk kontinent…Vi är varma anhängare av europeiskt samarbete…den nationella och europeiska kulturen [måste] uppvärderas…Sverige och Europa behöver varandra. SDU ser positivt på europeiskt samarbete och vi är övertygade om att EU står i vägen för just dettaSverige är beroende av goda relationer med övriga Europa…Den politik som förts av EU-politiker och EU-anhängare…har…varit ett kapitalt misslyckande både för Sverige och Europa.

Allt detta, ja hela den fulla innebörden av den stigermarkska-kasselstrandska linjen, är vad även moderpartiet enligt min mening borde ha förmedlat och betonat i sin kampanj och sitt Europaprogram. Då hade partiet fått en positiv och självständig framtoning, med tonvikt på kulturella värden, som erbjudit ett verkligt, inspirerande Europaalternativ. Det är bra att SDUs ståndpunkter nu når moderpartiets medlemmar genom SD-Kuriren, men det är synd att de inte också når längre än så, ut till väljarna i EP-valkampanjen och den allmänna debatten.

Självklart är den kritik partiet framför mot det nuvarande EU riktig och nödvändig. Jag vill starkt betona detta. Min partiella kritik handlar inte om att moderpartiet skulle ha fel i sina kritiska punkter. Mina förslag gäller bara en komplettering.

Den nuvarande kritiken räcker helt enkelt inte. När den tillåts ensidigt dominera, i förening med en som torftig och lika ensidig uppfattad förståelse av svensk identitet, framstår det ändå för alltför många som en tröstlös, inskränkt provinsialpopulistisk negativism. Även om det kan attrahera en del soffliggare skrämmer det bort de avgörande Europavänliga väljarna som inte förmår se någonting attraktivt överhuvudtaget i en sådan hållning, ett sådant icke-alternativ.

Därför har jag i en rad inlägg, riktade direkt till den senare väljarkategorin i lika hög grad som till förhoppningsvis mottagliga SD-medlemmar och -politiker, försökt lyfta fram denna sida av SDUs politik, och, på grund av den, SDU i allmänhet som SDs framtid. SDUs nuvarande Europapolitik bör, föreslår jag, bli SDs framtida, ja den bör ytterligare utvecklas och modifieras i den riktning jag försökt antyda även i andra inlägg än dem jag ägnat SDU.

Att Europamanifestet nu publiceras i SD-Kuriren innebär också att moderpartiets medlemmar får ta del av ungdomsförbundets föredömliga ståndpunkter i integritetsfrågorna – en av de allra viktigaste delarna av Europapolitiken – som jag separat uppmärksammat. I Kurirens förkortade version heter det, under rubriken “JA till integritet!”:

“SDU ser med oro på de tendenser till ett övervakningssamhälle som växer fram. Vissa lagar har tillkommit nationellt, medan andra har kommit från EU. Tendensen är tydlig i EU, att allt fler förändringar görs för att lättare kunna övervaka medborgarna. Vi anser att lagstiftningen har gått för långt och att risken att informationen missbrukas är uppenbar. Brottslingar ska övervakas och sättas dit, men det innebär inte att vanliga medborgare ska behöva ge upp sin integritet och sina privatliv.

SDU vill:

– vara den tydligaste rösten mot det framväxande övervakningssamhället
– riva upp integritetskränkande lagar som IPRED och datalagringsdirektivet
– stoppa alla planer på en gemensam EU-underrättelsetjänst”

Också detta borde nått ut tydligt även till väljarna: här finns en alternativ, övervakningskritisk opinion på väg fram inom SD!  Nästa gång, om fem år, når det förhoppningsvis fram, och som hela partiets linje (om vi då inte redan hunnit förändra EUs hela politik i dessa avseenden). Kan man rentav hoppas att det gör det redan till riksdagsvalet i höst?

Ett sista försök måste dock här göras redan nu, inför detta års EP-val – nu, när exempelvis i slutdebatten med EP-ledamöterna/kandidaterna i SvT igår, alla utom de som absolut inte kan det (Marita Ulvskog och Marit Paulsen, vilken senare på bisarrt sätt försökte blanda bort korten genom att tala om genomskinlighet i de politiska och administrativa besluten och huvuvida EU-bidragen till jordbrukarna ska vara offentlig handling) tävlar om att tillhöra det parti som mest tar avstånd från, och har tagit avstånd från, det datalagringsdirektiv som även EU-domstolen nu ogiltigförklarat, liksom från annan illegitim övervakning.

SDU vill vara den tydligaste rösten mot det framväxande övervakningssamhället!

Europe Day 2014

Komplettera Europakampanjen!

Europapartiet – Sverigedemokraternas framtid

Front National i Europaparlamentsvalet

En sverigedemokratisk politik för Europa

Sverigedemokraterna och Europaparlamentsvalet

Big Business, Big Banks, Big Bureaucrats

Farage’s Mistake

Sverigedemokraterna – Europapartiet

Sverigedemokraterna och Front National

Nationalismen och Europa

Europa och nationalismen

Sverigedemokraterna, konservatismen, Europa

Integritetsfrågorna i SDUs Europamanifest

Öppning i integritetsfrågorna?

EU-domstolen ogiltigförklarar datalagringsdirektivet

Datalagringsdirektivet efter bordläggningen

Stoppa datalagringsdirektivet!

Problemet med datalagringsdirektivet

3 Responses to “Sverigedemokraternas framtida Europapolitik”


  1. 1 RB May 24, 2014 at 9:27 pm

    Jan Olof, du gör ett utmärkt arbete med dina försök att bredda SD:s politik!

    Själv är jag tämligen övertygad om att dagens EU är på väg åt fel håll – liksom SD – men vad vi ska ha istället, det har jag faktiskt vissa svårigheter att inse. Jag är därför intresserad av att höra dina synpunkter på några frågor:

    En grundläggande sådan är ju: Ser du EU som ett ramverk som man överhuvudtaget ska bygga vidare på eller är det något annat som gäller? Och i så fall, ska det vara en sammanslutning där man kan vara med på det man vill – en slags infrastruktur som möjliggör ett “smörgåsbord” där man kan välja vad man vill vara med på eller inte? Eller ska det var som idag (på det hela taget), dvs att det i grund och botten är allt eller inget?

    Eller ska man skippa EU helt och sköta “smörgårdsbordsfrågorna” via separata sammanslutningar och samarbeten?

    Sedan kommer frågorna om vad man egentligen ska samarbeta om. Naturligtvis har människor i Europa alltid samverkat (och motverkat) över gränserna, och så kommer det alltid att vara. Men vad behöver vi samverka om som kräver ett gemensamt ramverk, om vars styrande vi ska rösta vart 5:e år? Den frågan är faktiskt inte uppenbar, i alla fall för mig. Ekonomin är en kandidat helt klart. Alla länder kan rimligen inte tillverka allt, och därför behövs handel över gränserna. Att det bör finns frihandelsområden, åtminstone för en stor del av varorna, är en rimlig tanke. Men sedan? Miljön t.ex nämns ofta, eftersom dess problem är gränsoverskridande. Men kommer vi egentligen snabbare framåt för att vi har en gemensam plan? Ett gemesamt försvar mot yttre hot kan ju också låta bra på pappret, men hur undviker man att det kommer att kapas av de som har en annan agenda?

    Slutligen har vi då förutom de mer “profana” frågorna som jag nämnde ovan, frågan om “vårdandet av den europeiska identiteten”. Alltså det som jag uppfattar som en av dina hjärtefrågor när det gäller SD och deras Europapolitik. Har du möjlighet att konkret förklara vad det är som behöver göras här, och varför det i så fall är otillräckligt att göra det på nationell grund. Alternativt hänvisa till någon artikel. Jag tror helt enkelt att vi måste vara konkreta här om folk i allmänhet ska förstå vad det gäller. För jag förstår det faktiskt inte riktigt själv! Det må vara så att det för inte så länge sedan räckte att svara “arvet från Aten, Rom och Jerusalem” som du skriver på något annat ställe, men – tyvärr – jag tror inte det räcker idag.

    Sammanfattningsvis: Andemeningen i det jag säger är att jag gillar ditt vurmande för en positiv SD-vision. Jag gör själv detsamma så fort tillfälle ges, inte minst i diskussionsforum. Jag tror helt enkelt att det är SD:s – och kanske Sveriges – enda chans på lång sikt. Att SD:s hårda kalla frågor får en naturlig position i en större positiv helhet, och att idéerna blir så bra att det i längden blir omöjligt för de andra att stå emot utan att ändra sig. MEN att jag är osäker på om vi ska bygga upp en europeisk infrastruktur, och i så fall hur. Eller om den ovillkorligen kommer att kapas av de som vill något annat.

    RB

    • 2 Jan Olof Bengtsson May 26, 2014 at 9:05 am

      Tack för värdefulla synpunkter och frågor – jag ska svara så snart jag kan, och troligen gör jag det i form av ett nytt inlägg.

    • 3 Jan Olof Bengtsson July 2, 2014 at 2:29 pm

      Nu har jag svarat i form av ett nytt inlägg.


Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s




Categories

Jan Olof Bengtsson D.Phil. (Oxon.)

Musae

Recent Comments

Shiv Singha on Behovet av ett Bhaktivedantasä…
Kristo Ivanov on Ryszard Legutko: The Demon in…
Jan Olof Bengtsson on Hegel och panteismen
Engelbrekt on Alice Teodorescu
Jan Olof Bengtsson on The Mythology Discussion
Krishna Kshetra Swam… on The Mythology Discussion
Tyrgils Saxlund on Hegel och van der Heeg
Jan Olof Bengtsson on Dylan och akademien
Jan Olof Bengtsson on Om förintelseförnekelse
Jan Olof Bengtsson on Om förintelseförnekelse
Non serviam! on Om förintelseförnekelse
Jan Olof Bengtsson on Dharma Pravartaka Acharya…
Andreas Bragd on Dharma Pravartaka Acharya…
Johan on Dharma Pravartaka Acharya…
Jan Olof Bengtsson on Dharma Pravartaka Acharya…

Archives

All original writing © Jan Olof Bengtsson
"A Self-realized being cannot help benefiting the world. His very existence is the highest good."
Ramana Maharshi